PEP: akut behandling efter risk för hiv

PEP, postexpositionsprofylax, är en behandling med hivläkemedel som du kan få efter att du har utsatts för risk att få hiv. Behandlingen pågår i fyra veckor och ska börja så snart som möjligt, helst inom 24 timmar. Enligt de svenska behandlingsriktlinjerna ska den aldrig börja senare än 72 timmar efter risktillfället. PEP är gratis och skrivs ut av en infektionsmottagning.

Här får du veta när PEP behövs och när den inte gör det, var du vänder dig och vilka läkemedel som ingår. Du får också veta hur uppföljningen går till och vad forskningen säger. Sidan bygger på Referensgruppen för antiviral terapi (RAV), 1177 och Folkhälsomyndigheten.

Illustration av en besökare vid en vårdmottagnings reception

24 timmar

är den tid inom vilken PEP helst ska ha börjat, enligt RAV och 1177

72 timmar

efter risktillfället ska PEP aldrig påbörjas, enligt RAV 2025

4 veckor

pågår behandlingen med två läkemedel som tas en gång per dag

0 kr

kostar PEP eftersom hiv är en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen

Har du nyss utsatts för hiv? Kontakta en infektionsmottagning direkt, oavsett tid på dygnet. Är den stängd går du till en jouröppen mottagning eller en akutmottagning. Vänta inte till nästa dag.

Vad är PEP?

PEP står för postexpositionsprofylax, förebyggande behandling efter en exponering. Den består av samma typ av läkemedel som används för att behandla hiv. Om viruset har kommit in i kroppen hindrar läkemedlen det från att etablera en bestående infektion.

Ju tidigare behandlingen börjar, desto större är chansen att den fungerar. Därför ska den startas omedelbart och inte vänta på provsvar eller på att en hivspecialist hinner ge råd.

När ska man få PEP?

Enligt RAV:s behandlingsrekommendation 2025 beror det på vad som har hänt och om den andra personen har behandlad hiv:

Situation Rekommendation
Oskyddat sex med en person som har obehandlad eller inte välbehandlad hiv PEP rekommenderas
Delad spruta eller stick med nål som har blod från en sådan person PEP rekommenderas
Blod från en sådan person på slemhinnor, till exempel i ögat eller munnen PEP rekommenderas
Sexuellt övergrepp där förövaren tillhör en grupp med högre risk PEP kan erbjudas
Delad spruta med en person som har hiv, även om hen tar läkemedel PEP kan erbjudas
Den andra personens hivstatus är okänd PEP rekommenderas oftast inte
Sex med en person som har välbehandlad hiv PEP behövs inte

Den sista raden bygger på de stora PARTNER-studierna, där inga överföringar skedde när virusnivån låg under 200 kopior per milliliter. Om det inte går att bekräfta direkt att den andra personen är välbehandlad startas PEP ändå och omprövas när uppgiften finns. Läs mer om risken i olika situationer på sidan hur smittar hiv.

Hur snabbt måste PEP börja?

Så snart som möjligt, oavsett tid på dygnet. Källorna anger lite olika gränser, men alla är överens om att de första timmarna är viktigast.

  1. 0-24 timmar

    Bästa tiden att börja. 1177 anger att PEP behöver påbörjas inom 24 timmar för att vara effektiv. RAV rekommenderar också helst inom 24 timmar.

  2. 24-36 timmar

    Folkhälsomyndigheten och flera regioners riktlinjer anger att PEP helst ska sättas in inom 36 timmar.

  3. 36-72 timmar

    Enligt RAV 2025 kan PEP fortfarande påbörjas, men effekten blir sämre ju längre tiden går.

  4. Efter 72 timmar

    PEP ska aldrig påbörjas. Testa dig i stället för hiv sex veckor efter risktillfället.

Var får man PEP?

Kontakta en infektionsmottagning på ett sjukhus om du vet att du har utsatts för hiv, skriver 1177. Har infektionsmottagningen stängt vänder du dig till en jouröppen mottagning eller en akutmottagning. På en del akutmottagningar finns startdoser så att behandlingen kan börja direkt.

Ring 1177 om du är osäker på vart du ska vända dig. Där får du hjälp att hitta rätt mottagning i din region.

Vilka läkemedel ingår i PEP?

Enligt RAV 2025 består PEP av två läkemedel som tas en gång om dagen i fyra veckor:

  • Emtricitabin och tenofovir. En kombinationstablett med två läkemedel, 200 och 245 milligram.
  • Dolutegravir. En tablett på 50 milligram, en integrashämmare.

Om den andra personen har hiv med resistens mot de vanliga läkemedlen kan läkaren välja en annan kombination. De flesta klarar behandlingen bra. En del får lindriga biverkningar som vid hivbehandling, till exempel illamående, diarré eller yrsel. Det är viktigt att ta alla doser under hela perioden.

Hur går uppföljningen till?

Vid första besöket tas ett hivtest, prover för lever och njurar samt test för hepatit B och C. Testet dag 0 visar om du redan hade hiv före risktillfället.

Tidpunkt Vad som görs
Dag 0 Hivtest, lever- och njurprover, test för hepatit B och C. Ibland snabbvaccination mot hepatit B
Under behandlingen Nya prover bara om de första var avvikande eller om du får besvär
6 veckor efter avslutad PEP Nytt hivtest, minst tio veckor efter att behandlingen började
Efter inkubationstiden Test för andra könssjukdomar vid behov

Snabbtest för hiv är mindre känsliga för en nyligen förvärvad infektion och bör undvikas kort efter risktillfället. Har du fortsatt hög risk rekommenderar RAV att du går över till PrEP när det sista hivtestet är negativt.

Vad är skillnaden mellan PEP och PrEP?

PEP PrEP
När Efter ett risktillfälle Före och under en period med risk
Hur länge Fyra veckor Så länge risken finns, dagligen eller i perioder
Start Inom 24 timmar, aldrig efter 72 Efter test och undersökning på mottagning
Var Infektions- eller akutmottagning Mottagning för sexuell hälsa eller infektionsmottagning
Kostnad Gratis enligt smittskyddslagen Ingår i högkostnadsskyddet

PrEP fungerar inte som ett dagen efter-piller, påpekar 1177. Den måste tas i förväg för att skydda.

Vad säger forskningen om PEP?

PEP användes först efter stick i vården. Erfarenheten efter sex och droganvändning växte fram i början av 2000-talet. Flera av de tidiga studierna presenterades på den första IAS-konferensen i Buenos Aires 2001. Deras sammanfattningar låg på adressen ias.se.

En studie från British Columbia i Kanada följde 590 personer som hade fullföljt PEP. Ingen av dem fick hiv. En brasiliansk studie visade att tillgång till PEP efter sex inte ledde till mer riskfyllt sexliv. Båda citeras i CDC:s riktlinjer om PEP från 2005, som blev grunden för hur PEP används i många länder.

Läs mer om konferenserna på sidan om internationella aidskonferensen.

Vad kostar PEP?

Ingenting. Hiv är en allmänfarlig sjukdom. Smittskyddslagen säger att läkemedel och vård som minskar risken för smittspridning är kostnadsfria. Läs mer på sidan om smittskyddslagen.

Vanliga frågor om PEP

8 frågor Klicka på en fråga för att visa svaret.

Vad är PEP?

PEP, postexpositionsprofylax, är fyra veckors behandling med hivläkemedel efter att man har utsatts för risk att få hiv. Den ska börja så snart som möjligt.

Hur snabbt måste man ta PEP?

Helst inom 24 timmar. Enligt RAV 2025 ska PEP aldrig påbörjas senare än 72 timmar efter risktillfället.

Var får man PEP?

På en infektionsmottagning. Om den är stängd vänder du dig till en jouröppen mottagning eller en akutmottagning.

Kostar PEP något?

Nej. PEP är gratis eftersom hiv är en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen.

Hur länge tar man PEP?

I fyra veckor. Läkemedlen tas en gång om dagen.

Behöver jag PEP efter sex med någon som har behandlad hiv?

Nej. Om personen har välbehandlad hiv finns ingen risk för sexuell överföring och PEP behövs inte.

När ska jag testa mig efter PEP?

Sex veckor efter avslutad behandling, minst tio veckor efter att PEP började. Det första testet tas samma dag som behandlingen startar.

Är PEP samma sak som PrEP?

Nej. PEP tas efter ett risktillfälle i fyra veckor. PrEP tas i förväg av den som har en fortsatt hög risk.

Källor

  1. RAV: Antiretroviral behandling av hivinfektion 2025, behandlingsrekommendation
  2. 1177: Hiv, kontakta vården direkt om du har utsatts
  3. Folkhälsomyndigheten: Sjukdomsinformation om hiv
  4. 1177 för vårdpersonal: Hivinfektion
  5. Region Västerbotten: Hiv-postexpositionsprofylax (PEP)
  6. CDC: Antiretroviral postexposure prophylaxis after sexual, injection-drug use, or other nonoccupational exposure to HIV, MMWR 2005
  7. Sveriges riksdag: Smittskyddslag (2004:168), 7 kap. Ersättning

Källorna lästes 17 november 2026.